Orättvist

Den här världen är inte rättvis.
Min mamma beter sig så här i hagen bredvid mig:

Och här står jag ...

Champis-hängläpp.

Uppfödning ...

... av virvelmarsvin, har min husse och matte tydligen börjat med. Och jag som trodde att planen var att de skulle föda upp travhästar?

Alfas Finans-virvelmarsvin.

Alfas Finans med Alfas Fazer på släp. Han är också ett virvelmarsvin. 

Alfas Francois-ett praktfullt virvelmarsvin.

Min lillebror Alfas Farao. Hur har HAN kunnat förvandlas till ett virvelmarsvin med de utmärkta gener han har?

En bonusbild på praktmarsvinet Fazer.

 

 

Champis- alltid ursnygg.

Det blåser på mulen ...

... och snöar i svansen. Ska detta föreställa november?
En fördel är iallafall att jag nästan får något som kan kallas för motion av att pulsa omkring i sjukhagen. Alltid något.
Med förra vintern i färskt minne undrar man om det är Fimbulvintern som är här? Men det är klart, vi hade ju iallafall en sommar emellan.
Nej, det är nog en hederlig gammal vargavinter helt enkelt.

Riktigt så här mycket snö har det inte kommit ännu.

Bilden lånad av Google.

Champis-sticker nog på charterresa till Mallis snart.

Bara för hästar.

Om du är en människa, sluta att läsa nu!
Om du är en häst, läs vidare men berätta inte för din människa.

Plan för att vi hästar ska kunna överta världsherravälde:
§1) Se sockersöt ut, för att undvika att väcka misstankar.
§2) Infiltrera många olika grupper.
§3) Bombhota eventuella laboratorier som är på väg att hitta vaccin mot "hästbaskelusken". Vi vill att fler ska drabbas av obotligt hästintresse, för att på så vis öka vårt antal och sprida oss i alla olika samhällskikt.
§5) Lobba för lösdrifter och svaga stängselaggregat.

Fnatte, en kille som behärskar §1.

Champis-for president!

Hopp-prickar?

Här hemma i Marhult händer det normalt sett inte mycket. Alls.
Igår var dock en annorlunda dag. Barnen hade randiga kläder och prickar i ansiktet. Det är ju konstigt i sig, men konstigare skulle det bli. Därefter började de nämligen att måla prickar på den feta ponnyn också, samtidigt som de pratade om att de skulle hoppa! Hoppa! Det får man ju inte.
Maskeradhoppning hette det tydligen.
Efter ett litet tag vimlade det av konstigt uklädda hästar och människor på gården, som tydligen också skulle hoppa.
Jag fattar ingenting.
Man får alltså hoppa, bara man är prickig?
Alltid lär man sig något nytt.

Mycket prickar blir det.

Champis- ska skicka en färgburk till min hoppande brorsa Abbe, så han kan måla sådana där hopp-prickar. Bra grej.

Upplysningsvis

OM det där irriterande lilla Torbofluffet saknas någon dag, är det inte jag som har ätit upp henne.
Bara så att ni vet.

Turbofluffet

Champis-heeelt oskyldig.

Nervositet...

...har jag aldrig lidit av. Värre är det för andra, till exempel killen som ger oss denna väderprognos:


Champis-bäst i allla väder

Det är bara ...

... en fråga om attityd sägs det.
Som vädret är just nu, gäller det att ha rätt sorts attityd.
Är gården halvfull med vatten, eller halvtom? Jag är ju optimist, så jag säger halvtom är gården, det får nog plats med mer! Och tur är det, för än har det nog inte regnat färdigt.
Jag sjunger en trudelutt ibland för att liva upp stämningen, men matte säger att jag får låta bli att steppa med mitt skadade ben.



I nästa inlägg kommer väderprognosen!


Champis-skulle vilja steppa

Blött

November rein


är det här just nu. Rusk!


Champis- diggar.

Sysselsättning?

Sedan några dagar tillbaka delar jag min tid mellan sjukboxen och sjukhagen. Jag har alltså äntligen fått komma ut igen! Tjoho, tänkte jag då matte ledde ut  mig, tills jag insåg HUR liten en sjukhage faktiskt är..
Husse låter mig inte ha laptopen utomhus (känslig snubbe det där), och det dröjde inte länge innan jag insåg att jag behöver en till hobby.

Jag försökte knyppla, men ni anar inte hur rackarns svårt knyppling är när man har hovar istället för händer.
Jag försökte lura matte att jag faktiskt hade lyckats knyppla lite, men hon bara fnös åt mig och sade: "Försök inte Champis, det där är nätet från en hösilagebal och inget du har knypplat."

Dags att prova en annan hobby.
Det var då jag kom på det, den ultimata sjukhagehobbyn: Ornitoligi!

Hittills har jag sett:
3 Kråkor.
1,2, många Duvor.
1 skock med Höns.
1 Lågt Flygande Jack Russelkorsning.

Champis-Ornitologen.

Bakhållsankor

Man ska berätta sagor för barnen har jag hört. Eftersom de små pantade liven i boxarna bredvid mig inte bor med sina mammor, har jag ansvarsfull som jag är, tagit över den sysslan.
Eftersom jag tror att sagor biter bäst om de är läskiga, brukar jag berätta sagor om det läskigaste jag vet: Bakhållsankor och Hästfällor.

En annan sagoberättare. Bild lånad av Google.

För den som inte vet är en Bakhållsanka upplysningsvis allt med fjädrar som ligger i bakhåll, för att sedan flaxa upp och skrämma oskyldiga små hästar.

Typisk Bakhållsanka. Bild lånad av Google.



En Hästfälla är en lurig och skrämmande grej. Den kan se ut nästan hur som helst, till exempel som en sten eller en stubbe. På våren har de ofta förklätts till kvarlämnade snödrivor. Om man inte aktar sig noga då man ska passera en Hästfälla, kan en intet ont anande häst sugas in i densamma, för att sedan dyka upp i närmsta charkuteridisk uppdelad i små plastförpackningar. Har jag hört. Huvva.

Typisk Hästfälla. Bild lånad av Google.

Funderar på om jag kan ta detta med sagoberättande ett steg längre, för att likt Scheherazade trollbinda mina stallkompisar så att de stannar inne på dagarna?

Häst Champis Andersen- sagotant.

Kära Tomten!

I år har jag varit ruskigt snäll, och förtjänar därmed en väldig massa julklappar.
Jag önskar mig följande:

Snabb läkning av mitt skadade ben.
Mindre stöddiga åringar som grannar.
Lite kvalitetstid med min mamma.
Mer uppassning av människorna. Daglig massage till exempel är väl inte för mycket begärt?
Att alla andra hästar också ska stå inne i stallet tills jag är frisk.
Att min skötare Annika ska komma och hälsa på mig.
Fri tillgång på morötter.
Att betforsäcken ska försvinna på något mystiskt sätt.
Att mina planer på att överta världsherravälde inte ska upptäckas.

Bilden lånad av Google.

Champis-mycket, mycket snäll.

Hej alla barn ...

...nu blir det barnprogram
titta nu här vad Farbror Frej tar fram:
En trött travtränare och nu ska ni höra
vad man med en trött travtränare kan göra
Köp några ston och sladdireri
så har vi gjort oss ett stuteri

Hej alla barn nu blir det barnprogram
titta nu här vad Farbror Frej tar fram:
Ett stuteri och nu ska ni höra
vad man med ett stuteri kan göra.
Stoppa in en massa hö och dyngelirik
så har vi gjort oss en bajsfabrik.

Farbror Frej

Tant Frej

Champis-har många grannar.

Barnrumpor

När nu jag står där jag står, är det bra att de yngre förmågorna visar framfötterna.
Tvåårige Alfas Diamond vann idag sin andra seger. Duktigt!

Alfas Diamond som liten barnrumpa med sin mamma Smaragd Broline.

Lika gamla Alfas Domino har också startat några gånger, och placerat sig i varje start. Han är numera utsedd till RIX-häst.

Alfas Domino som åring.

Alfas da Vinci ska enligt planerna kvala den här månaden.

Alfas da Vinci vid sitt premielopp.

Kvar att nämna i D-kullen är Alfas Dimitri, en riktigt snygg kille. Han är dock rätt stor, och behöver nog lite mer tid på sig än de andra.

Alfas Dimitri.

Champis-en mogen dam.



My name is Bonde, Champis Bonde.

Vi hästar är stora i maten. Vi käkar upp halva skåne varje år har jag hört. Lite glupskt kan tyckas. Det konstiga är att skåne på något sätt tycks återuppstå igen varje år. Lite som Särimner. Fast en vegetarisk variant.

Särimner, en rätt ful gris.



Grejen är att vi hästar håller landskapet öppet och vi skapar jobb. Vi är lite som bönder. Det betyder att det inte bara är jag som är fantastisk. Vi hästar är fantastiska som grupp betraktat med. Om du nu inte visste det redan.

En annan Bonde

Champis- Bonde and proud of it.